På natten mellan söndag och måndag kommer äntligen det som ställt till det mest för mig under veckan, Martin! Jag fattar inte att man kan sakna en person så mycket bara för att de inte är hemma. Hans närvaro. Att inte kunna ringa och säga sina bekymmer eller kunna somna på hans arm har gjort denna jobbiga veckan ännu värre. Men det är inget han vet om. Jag unnar honom denna resa mer än nånsing! Och jag är så glad att får göra det!
Bilder från min härliga frukost& lyckades fånga Sheba precis när hon slicka sig!


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar