Alla drömmar gick i kras när jag i förrgår natt fick sms:et om att de som ville ha Needy hade ångrat sig. Trots att Needy hade bockat i ridhuset verkade dem lika kära i henne, fast i mig växte rädslan. Jag klarar knappt av att sköta min egna häst, jag är en invalid.
Men Martin och jag ser ljust på framtiden och med stor hjälp från Michan& pappa blir det nog en valp frammåt vårkanten och en tripp till Uppsala väntas redan på tisdag.
Man kan inte göra mer än att svara på annonsen och hoppas att någon vill komma och provrida.
Faktumet är att jag är så rädd att jag inte ridit på över en månad, det känns hemskt. Det spritter i benen och jag blir så längtansfull när jag ser på när andra rider. Men när allt är på riktigt är det en helt annan sak.
I förrgår köpte jag även en liten skinnbädd som var på rea (399:-) för 199:- Ska plåta den så ni får se. Bädden är från GoldLine
2 år sedan
Vad synd att de ångrade sig, men det dyker nog upp någon ny spekulant snart.
SvaraRaderaÄr det något som har hänt som gör att du inte vill/vågar rida henne?
Jag har ridit hela mitt liv, från jag var barn tills jag själv fick barn :-) Jag längtar efter hästar nästan varje dag. Hästar och hundar är det bästa som finns!
Kram