Nu på väldigt länge har jag kunnat luta mig bakåt i stolen och verkligen känna hur skönt ryggstödet känns mot min rygg. Höra mina andetag. Se hur vacker du verkligen är.
När allt stressigt och jag känner mig pressad förlorar man ibland förståndet och lyckas få ett tunnelseende som gör att det enda man ser är bara det man klarar av att se. Den luft man orkar andas räcker precis så man orkar andas ett andetag till.
Ibland räcker man inte till. Kraften försvagas inuti mig, luften pyser ut och jag faller, långsamt.
Du förstår inte hur vacker du egentligen är för mig. Allt du gör värderas högre för mig än något annat. Du är mitt stöd och min kudde att luta mig mot. När jag faller utan att veta att jag inte orkar lyfta min kropp upp igen står du där. Stark och förälskad.
~ * ~
Väntan på om Needy ska bli såld eller inte är nog det värsta jag varit med om. Känns jobbigt att veta och hästlivet känns gå i slentrian. Men är det så konstigt i dessa tider när man sliter sig genom leriga hagar och blåst. Händerna blir nariga och man blir stel av det kalla vädret.
Men det ni inte visste är.. jag har räknat ut att med de pengar jag, mamma och martin lägger på Needy idag räcker mer än gott till att uppfylla min stora dröm. Att stå på planen och titta ner på en vän som så troget följer min sida i alla väder, en vän som både kräver mitt mod och tålamod samtidigt som den ger kärlek och värme. En hund är mer än en hund för mig. Det är en livsstil som att skaffa häst.
Jag älskar hästlivet, otroligt mycket och det gör mig glad. Men jag är rädd, så rädd. Ärren i mitt lår svider varje gång Needy skyggar för något hon skrämts av och jag känner tårarna komma. Jag blir så besviken på mig själv för att jag inte lyckats åstadkomma och besegra min största rädsla. Men rädslan för att inte känna mig säker, för att falla och se mitt liv passera i revy framför mina ögon är så stor att jag inte längre vill fortsätta.
Jag red igår och allt gick så bra. Vi red i ett tyst ridhus där vi var helt skyddade från allt ont mellan 4 väggar. Det ända som hördes var Needys hovar som så intensivt trampade under mig. Jag kännde mig lugn och självsäker. Jag använde allt det jag lärt mig och kännde Needy slappna av mer och mer under mig. Min styrka växte och allt känndes bortglönt. Den rädsla jag kännt dagen innan som överväldigat min dag var som bortblåst.
För jag älskar att träna. Det är en av mina passioner, på gymmet, på lydnadsplanen eller i ridhuset. Det ger mig självförtroende att veta att jag har kontroll på läget samtidigt som situationen är helt oförutsägbar och kan sluta i vilken tragedi eller lycka soom helst.
Jag har alltid använt skrivandet som en källa att få ut mina agressioner på. Det känns bra, jag känner hur spänningen släpper i min kropp. Även om ingen lyssnar, ingen vet. Det känns som ilskan och pressen rinner utför mina axlar och nedför mina armar och slutligen mynnar ut genom mina fingrar. Jag känner mig renad.
Hade jag nu inom en snar framtid valt att konventera till hundliv istället för mitt kära&tuffa hästliv står valet fast.. en shetland sheepdog som första hund. Målet står fortfarande mellan kelpie&border som tävlingshund och att nå SM med. Men nu när jag går i skolan så behöver jag en förlåtande hund som är sammarbetsvillig och lättlärd. En perfekt och smidig hund som passar mig perfekt. Det blir en liten trefärgad kille som ska ha fina meriter i bakgrunden. Namn som snurrar runt i mitt huvud är.
- Lukas
- Bentley
- Idol (engelskt uttal)
- Attila (en av mina favoriter)
- Enzo
- Legolaz
- Maximillian
Sheltievalp
Ska du skaffa hund? Va kul! Fina namn :) Jag tror sheltie passar jättebra, kul agilityhund :)
SvaraRaderaSjälva ska vi iväg och valla nu, ha det bra!